I morse bestämde jag mig för att inte vara så stressad. Det blir ju så mycket bråk när man stressar, och oftast går det ju inte snabbare heller...

Det gick ganska bra!

När jag skulle gå och borsta tänderna lade jag fram Loves kläder och sa till honom att börja klä sig. Efter en stund stack jag ut huvudet för att kolla hur det gick för honom. Då fick jag syn på hans byxor som låg orörda på golvet. Själv syntes han inte till... Säkert hade han börjat leka med något och glömt att han skulle klä sig!

Första impulsen var att ropa: VARFÖR HAR DU INTE ENS BÖRJAT KLÄ DIG SOM JAG SADE ÅT DIG ATT GÖRA? Suck!

Men så tog jag ett djupt andetag och bestämde nig för att fortsätta vara lugn i stället.
-Love, hur går det?
-Så, nu ska jag klä på mig. Jag skulle bara pussa lite på Sigrid först.

Ååååh! Gullunge!

Sen tog han på sig kläderna nästan helt själv!